Tvångsvård (LVM)

All vård och behandling inom socialtjänsten ska i första hand ske på frivillig väg. Men det förekommer situationer där en person i missbruk motsätter sig vård trots att vård bedöms vara nödvändigt. Det kan då bli aktuellt med tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare (LVM).

Tvångsvård innebär ett stort ingrepp i en persons liv och är därför noggrant styrt genom lagstiftning. Beroendeenheten utreder om det finns behov av tvångsvård och ger underlag med förslag till beslut till socialnämnden.

Ansökan hos förvaltningsrätten

Om socialnämnden anser att underlaget ger stöd för tvångsvård beslutar socialnämnden att ansöka om vård enligt LVM hos förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten kallar socialnämnden och personen det gäller till muntlig förhandling där både personen det gäller och socialnämnden får möjlighet att föra fram sin syn på saken. Till sin hjälp får personen det gäller ett juridiskt ombud.

Förvaltningsrätten prövar om socialnämndens ansökan uppfyller lagstiftningens krav på tvångsvård och meddelar dom i målet. Domen går att överklaga.

Gräns på sex månader

Tvångsvård enligt LVM varar som längst sex månader och inleds efter läkarbedömning alltid på en statlig institution.